TJUGOFEM ÅR AV FILOSOFISKT SAMARBETE

Mitt samarbete med Kjell S. Johannessen är en lång historia.

Det började med att vi tillsammans skrev ett inlägg med titeln ”Krise i examen philosophicum” som publicerades i Nytt fra Universitetet i Bergen 1969. Jag hade kommit till Universitetet i Bergen året innan och kastades fort in i rollen som prefekt. På hösten 1969 blev det kris på grund av alltför stor tillströmning av nya studenter, som alla skulle ta examen philosophicum, då som nu en obligatorisk introduktion till universitetsstudier vid alla fakulteter i Norge. Jag upptäckte att det inte fanns någon analys av kommande behov vid Universitetet i Bergen, och tillsammans med Kjell S. Johannessen gjorde jag en sådan, som visade på ett behov av bortåt 10 nya universitetslektorat under de närmaste åren. De tjänsterna kom så småningom, men det tog sin rundliga tid.

I början av 70-talet drogs jag in i ett estetiskt samarbetsprojekt som hade initierats av några yngre obefordrade forskare – Kjell S. Johannessen (filosofi), Tor Bastiansen Trolie (teatervetenskap), Gunnar Danbolt (konsthistoria) och några till – vilket ledde till ett intensivt samarbete i flera år.

Samarbetet med Kjell S. Johannessen kom att vara i drygt 25 år. Under den tiden arrangerade vi gemensamt många seminarier, symposier och konferenser. Låt mig nämna några av dem.

Under några år på mitten av 70-talet ledde vi arbetet i Nordiska Sommaruniversitetets kretsar omkring ämnet vetenskapshistoria. Det blev efter många om och men en bok av detta, Vitenskapenes vekst. Grunnlagsproblemer i vitenskapenes historiografi, Bergen 1996, med Kjell S. Johannessen och mig som redaktörer.

1978 arrangerade vi en nordisk forskarkurs i humanvetenskapernas historia på folkhögskolan på Store Milde i Bergen. Kursen fick stöd av Nordiska rådet och varade i två veckor. Till de inbjudna föredragshållarna hörde Allan Janik, (då U.S.A., numera Österrike), Dominique Lecourt (Frankrike), Peter J. McCormick (Canada, nu Liechtenstein) och Dietrich Böhler (Tyskland). Det etablerades mycket goda relationer under de två veckorna, som i några fall har lett till samarbete som fortfarande blomstrar.

1980 arrangerade vi ett symposium i Bergen med titeln Wittgenstein – Ästhetik und transzendentale Philosophie / Wittgenstein – Aesthetics and Transcendental Philosophy. Initiativet till symposiet kom från den dåvarande österrikiske ambassadören i Norge, Dr Karl Wolf, som också skrev förordet till den bok med samma namn som senare publicerades på förlaget Hölder – Pichler – Tempski i Wien. Den österrikiske konsuln i Bergen uppsökte mig på mitt kontor på Universitetet i Bergen och lade fram förslaget. Villkoren var generösa: utgifterna för symposiet skulle täckas från österrikisk sida, jag fick själv välja vilka norrmän som skulle vara med, de österrikiska deltagarna skulle utväljas av instanser i Österrike. Jag framförde som önskemål att jag själv skulle få välja mina medarbetare och att det skulle publiceras en bok efteråt. Och så blev det.

1982 arrangerade vi ett nordiskt filosofisymposium i Bergen. Listan med inbjudna föreläsare omfattade Joseph Margolis (Philadelphia), Peter Winch (London) m.fl.

Från vänster till höger: Joseph Margolis, Gajo Petrovic, Allan Janik, D.Z. Phillips

I flera år i slutet på 80-talet och början på 90-talet ledde Kjell S. Johannessen och jag tillsammans med Gajo Petrovic forskarkurser omkring wittgensteinianska teman vid The Inter-University Centre i Dubrovnik. Kurserna var välbesökta, och vi lyckades få med en rad välkända forskare som föreläsare, t.ex. D.Z. Phillips, Allan Janik, Ben Tilghman, Cyril Barrett och Ilham Dilman. Inbördeskriget i Jugoslavien gjorde det omöjligt att fortsätta i Dubrovnik. En avslutande konferens organiserades av Ben Tilghman i Manhattan, Kansas.

Det österrikiska Wittgensteinsällskapet har sedan slutet av 1970-talet anordnat internationella konferenser i Kirchberg am Wechsel i Österrike. Jag hade varit med på flera sådana då jag 1994 fick en förfrågan om jag ville arrangera nästa års konferens. Det ville jag, än en gång tillsammans med Kjell S. Johannessen. Det blev en stor konferens med omkring 200 deltagare. Boken med sammanfattningarna av föredragen blev en lunta på 795 sidor, och boken påföljande år blev också en gedigen sak på 372 sidor. Att genomföra ett så omfattande arbete med en så liten organisationskommitté utan tillgång till sekreterarhjälp töjde gränserna för det möjliga. Detta kom ju i tillägg till våra vanliga uppgifter på den institutionen som vi var knutna till. Med den filosofiska tyngdlyftningsövningen avslutades en ovanligt lång period av ovanligt stimulerande samarbete.

Tillbaka till förstasidan - torenordenstam.se